alltvigorgarathelvete

det som egentligen är det jobbiga är väl besvikelsen. att det inte blev som det skulle. så som man hade tänkt sig det i huvudet. där allt var underbart.

och ja, det är väl ok egentligen. det behöver inte bli så. men fan va bäst det hade varit. det går inte att komma ifrån. och så är man där igen. besvikelsen. över att det inte blev som man trodde och tyckte.

detta går ju naturligtvis över det med. det jobbiga är bara att vänta på att det ska göra det. tiden som går undertiden.

innan allt blir som det var innan. innan tankarna och känslorna fick sitt eget liv.

för det kommer bli så igen.

allt blir vardag igen och man glömmer. helvete vad lätt man glömmer. antar att det finns en mening med det med. för annars blir det nog inte vardag igen. om man inte glömmer. för det är väl det vi vill? att allt ska bli som det varit? eftersom det inte blev som det skulle.

det ena är väl egentligen inte bättre än det andra. det beror nog på hur man väljer och se på det. för bara för att det KÄNNS så jävla rätt finns det inget i världen som säger att det faktiskt ÄR så.

det handlar bara om önskningar. förhoppningar och annat skit som egentligen inte spelar någon roll. för det gör ju faktiskt inte det. inte när man glömmer. och det gör man. tack och lov.

beccasur - längtar till vardagen igen