Man kan inte låta bli...

Okej, nu blir jag sådär tragiskt nostalgisk.
Man kan la ändå inte låta bli att tänka på "hur det kunde ha varit", ja alltså det där med ex! Det slog mig nyss när jag pratade med en "gammal vän" till mig, han har det bra nu... Han ska bli pappa, han fixar och grejar med lägenhet bla bla blaaa. Och ja, jag är sjukt glad för hans skull, på riktigt.
Men så kan den där tanken slå till att "heey, vad hände egentligen mellan oss då?". Är det bara jag som tänker så eller? Jag vet inte, bara en konstig tanke som slog mig såhär på eftermiddagen.

I övrigt är dagen bara sådär höstig, fast på det bra sättet - solen skiner ju faktiskt.
Musiken spelas i öronen och ja, jag sitter här som en försoffad svamp som suger i sig kaffe och som fortfarande har världens största påsar under ögonen.
Tycker att man som nattarbetare borde få någon form av bidrag för hur man ser ut. Nattarbete sliter, något förjävligt. Det är därför man ser ut som man gör! HAH, okej, det var mer ett önsketänkande att ha något att skylla på.
Men helt allvarligt, när jag lallar hem på morgonen så är jag grå, på riktigt - GRÅ (ska se till att fixa bildbevis). Jag går där med ögonen i kors, fult flöthår och McDonald'slugg, ja ni som har sett mig på morgonen vet vad jag snackar om - det är inte dålig volym på den luggen!!!, gråhy och sunkiga kläder i min egna värld och så ser folk en och tänker "ohh herregud, stackars barn... den där uteliggaren måste frysa ihjäl".
Jag ser detta som en form av utsatt livssituation, jag menar tänk om jag träffar killen hela dagen på gatan, han som är WOW och skulle kunna bli min man... Medan han tänker - usch och fy. Då borde jag väl få någon form av ersättning för sveda och värk?
För helvete, jag säger ju det - orättvist.


Nu spelas det musik alldeles för högt i form av Janis Joplin - Piece of my heart och jag sjunger med. Inte dåligt högt heller. Mina grannar verkligen älskar mig, jag tror det på fullaste allvar. Eeehm?

Well, life sucks and then you die. Citatet som aldrig går ur tiden.

//Malinblond - levande död


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0