Men hur ska man veta?

Alltså, nu kommer jag in på det här med känslor igen. Ett evigt tjat - jag vet det! Men seriöst, jag har tänkt på detta ganska mycket sedan jag pratade med en underbar och nära killkompis till mig. Det var då jag skrev om "jakten". Nu är jag mer inne på det här hur man ska veta om man träffar/träffat den rätta?! Hur vet man det egentligen.
Jag citerar min mormor, hon var en mycket klok kvinna och någon som stog mig mycket nära: "Malin, den som ska fånga ditt hjärta ska göra det med stil..." och nej, jag kan nog fan inte säga det bättre själv. För det är väl ändå så det är? Stil är ändå något som man glömt bort när man trillar dit - man ser bara raktfram och allt är blommigt och rosa - inte riktigt som det är i verkligheten. Och om det är så, då ska du skatta dig lycklig din jävel! Nej tacka vet jag det där med stil!
Jag är sjukt less på att bli uppraggad, sedan får man alla de där söta smsgrejerna, samtalen och uppmärksamheten - sedan POFF, så dog det ut. Så sluta upp med det där, det är allt annat utom stil. Vill man bara ligga, varför säger man inte det då? Huh? Ärlighet varar ju i längden har vi ju kommit fram till...

Okej, vi har alltså det här med stil.
Men sedan säger många att den som ska fånga dig ska kunna plocka ner månen. Där tycker jag att jag fick ett ganska klart svar på att jag alltid kommer leva singel. Inte en jävel kan plocka ner månen, hur mycket han/hon än vill. Så den teorin tycker jag vi sumpar och håller oss till den ovanstående.

Nej mina vänner, jag tycker att det är en jobbig grej det där med kärlek - eller så har jag faktiskt bara träffat fel folk. Men när, när i hela helvete dyker min McDreamy upp? Jag vill också leva i världen med rosa moln och ulliga får... Eller det där är ju allt annat än just jag, men ni fattar min teori!? Om inte annat så citerar jag en del av ett fyllesms som jag drog iväg förra veckan: "det är synd att folk inte ser hur jävla bra tjej man är!", sjukt pinsamt - men jag bjuder på det. Kanske är det så, att de faktiskt inte ser hur jävla bra man är, men då är det ju inte mer än deras förlust och min vinst.

Nu fick vi skriva av oss om detta också.
Kul liv.
Jag återgår till min tårtbit - inte varje dag det bjuds på fingrejer på jobbet, så pass på.
// Malinblond -  den eviga singeln!?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0