alltvigorgarathelvete

Jag fortsätter lite på Beccasurs inlägg tidigare...

-Varför träffar man den personen som betyder så mycket, som är mer än vän men som aldrig blir mer än just det....vän?
Det är en sjukt bra fråga och man blir lite förvirrad när man alltid möter just den personen och gång på gång tänker samma sak, varför blev/blir det aldrig vi? Ofta är det ju så sjukt att den andra tänker exakt samma sak men att man aldrig kan få det att bli "vi".
Det är ju det där med känslor och skit.

Sedan undrar jag med varför man ska träffa någon som får en att skratta och må bra - men som inte kan finnas där/här/whatever. Och hur vet man att den personen är DEN personen (om ni fattar vad jag menar?!)? Det kan ju vara det klassiska syndromet "att bli kär i kärleken", vilket vi alla blir lite för ofta.

Många tankar på en natt sådär, men det är väl just nu på natten som man faktiskt kan tänka, eftersom man sover bort dagarna. Skitsamma.

Ordbajs is the shit.
Nu ska jag äta fil och müsli, magen ropar efter något.

//Malinblond - alltid förvirrad.