pojkar
vad ska man säga?
pojkar, dom kan verkligen ställa till det för mig.
jag gjorde ett val för ett tag sen. att leva själv. ansåg (anser?) att det inte var värt det. helt enkelt. lägga ner massa tid och känslor på pojkar. jag ansåg (anser?) att jag inte har tiden till det. jag är egenföretagare och det innebär helt enkelt att jag får typ planera in när jag ska duscha. inte så extremt kanske men inte allt för långt i från visa dagar. jag hade (har?) inte tiden till pojkar. jag ville (vill?) inte lägga ner energi på dem. den kunde (kan?) jag lägga på mitt företag i stället.
PLUS
att jag inte riskerar att bli sårad. man blir ju inte det om man inte träffar någon. är man själv så blir man ju varken sårad eller lämnad. det är ju så. man stänger in sig i en liten bubbla och där är det riskfritt. man lever sitt eget liv. utan problem (ok, det var inte sant man har problem. men inte när det gäller killar i alla fall)
MEN
så händer det. vare sig man vill eller inte. (i detta fall så får jag nog lov och säga att jag inte ville (vill?) det. )
man träffar någon.
han.
vet inte vad jag ska kalla honom för... som passar. det får bli killen med ögonen. (jag vet, alla har ju ögon, men hans e sjukt fina)
killen med ögonen, han bara kom. nej det gjorde han inte. jag kom till honom... flera gånger i veckan. i flera veckor. i flera månader.
jag var modig i helgen. och vad får man för det?! jo, jävla fjärilar i magen. jag vill inte ha dem. bort med dem. detta var inte vad jag gick med på. jag skulle ju jobba och bli duktig. inte tänka på killar.
MEN
dom är här. jag har jävla odjur till fjärilar i magen som jag inte vill ha men som jag inte vet hur jag ska bli av med. finns det inte något botemedel?
jag vet inte om det är just jag eller om andra är som mig men jag är i alla fall en sån person som tänker (överanalyserar) massa. hela tiden. kan inte hjälpa det. har alltid varit sån. mer eller mindre men fortfarande samma.
och jag ansåg (anser?) att jag hade blivit bättre och släppt det. men nej, det var bara önsketänkande. det låg liksom mer på is. eftersom jag inte träffade någon så hade jag ju inte heller något och tänka på (överanalysera)
ska det vara såhär? hade jag inte kommit fram till att det var jag som bestämde? och hade jag inte bestämt mig? JO FÖR FAN!
så... gäller det fortfarande? NEJ.
beccasur - tänker vidare
pojkar, dom kan verkligen ställa till det för mig.
jag gjorde ett val för ett tag sen. att leva själv. ansåg (anser?) att det inte var värt det. helt enkelt. lägga ner massa tid och känslor på pojkar. jag ansåg (anser?) att jag inte har tiden till det. jag är egenföretagare och det innebär helt enkelt att jag får typ planera in när jag ska duscha. inte så extremt kanske men inte allt för långt i från visa dagar. jag hade (har?) inte tiden till pojkar. jag ville (vill?) inte lägga ner energi på dem. den kunde (kan?) jag lägga på mitt företag i stället.
PLUS
att jag inte riskerar att bli sårad. man blir ju inte det om man inte träffar någon. är man själv så blir man ju varken sårad eller lämnad. det är ju så. man stänger in sig i en liten bubbla och där är det riskfritt. man lever sitt eget liv. utan problem (ok, det var inte sant man har problem. men inte när det gäller killar i alla fall)
MEN
så händer det. vare sig man vill eller inte. (i detta fall så får jag nog lov och säga att jag inte ville (vill?) det. )
man träffar någon.
han.
vet inte vad jag ska kalla honom för... som passar. det får bli killen med ögonen. (jag vet, alla har ju ögon, men hans e sjukt fina)
killen med ögonen, han bara kom. nej det gjorde han inte. jag kom till honom... flera gånger i veckan. i flera veckor. i flera månader.
jag var modig i helgen. och vad får man för det?! jo, jävla fjärilar i magen. jag vill inte ha dem. bort med dem. detta var inte vad jag gick med på. jag skulle ju jobba och bli duktig. inte tänka på killar.
MEN
dom är här. jag har jävla odjur till fjärilar i magen som jag inte vill ha men som jag inte vet hur jag ska bli av med. finns det inte något botemedel?
jag vet inte om det är just jag eller om andra är som mig men jag är i alla fall en sån person som tänker (överanalyserar) massa. hela tiden. kan inte hjälpa det. har alltid varit sån. mer eller mindre men fortfarande samma.
och jag ansåg (anser?) att jag hade blivit bättre och släppt det. men nej, det var bara önsketänkande. det låg liksom mer på is. eftersom jag inte träffade någon så hade jag ju inte heller något och tänka på (överanalysera)
ska det vara såhär? hade jag inte kommit fram till att det var jag som bestämde? och hade jag inte bestämt mig? JO FÖR FAN!
så... gäller det fortfarande? NEJ.
beccasur - tänker vidare
Kommentarer
Trackback
